Emma

Haft en sjukt effektiv dag idag, är nästan klar med all packning inför flytten. Fixat tayras försäkring och folkbokfört mig i Örebro! I morgon åker jag med några från Furuvik till min stuga för tre trevliga kvällar där, sedan åker jag direkt från Järvsö till Gävle, packa i bilen, mot Örebro, packa ur bilen och glida vidare mot Göteborg!

Jag är inne i en period där livet är helt underbart. Jag har underbara människor runt omkring mig som jag verkligen bryr mig om, jag har en familj som är helt fantastisk och jag har min älskade hund. Det kan faktiskt inte bli bättre.

Jag kan nog, utan tvekan, påstå att året som har varit har varit det värsta någonsin. Jag har levt i en känslomässig bergochdalbana, där jag ena dagen har mått bra och nästa dag varit ett rent psykfall. Jag trodde faktiskt att den här sommaren skulle bli den värsta i mitt liv. Jag var nästintill stensäker på det. Snart är sommaren slut, och jag kan inte påstå att den här sommaren har varit den bästa i mitt liv, men den har varit någonting speciellt. Jag har insett olika saker som har ändrat min världsbild helt. Jag har nog ändrat hela min syn på livet under den här sommaren.

Jag har precis gått igenom det värsta året av mitt liv men, just nu, är jag tusen gånger starkare än vad jag någonsin har varit. Jag har förstått att den viktigaste personen i mitt liv, är just mig. Jag är viktigast. Det viktigaste för mig är att jag ska göra mig själv nöjd. Mitt liv handlar inte om någon annan än om mig. Därför ska jag börja leva för mig själv. Göra saker som jag tycker om, umgås med människor som ger mig någonting, som jag trivs med. Varenda sak jag gör, ska jag göra för min egen skull, för att jag vill det.

Jag är värd det här. Jag är värd att sätta mig själv i första hand, få min egna fulla uppmärksamhet. Och framförallt, jag är värd att vara mig själv. Att vara Emma.

För första gången i mitt liv, skiter jag i vad andra tycker. Det är färdigsnackat nu. Eller det kommer det nog aldrig att bli, men ingenting någon säger kommer att komma åt mig. Det är mitt liv, mina val och framförallt mina konsekvenser.

Tusen gånger starkare? Nej, jag skulle påstå att jag är världens starkaste. Ditt liv är vad du gör det till, och jag planerar att göra mitt liv fantastiskt!

Har spenderat en av de bättre kvällarna på länge tillsammans med Maria ute i Hillevik. Massor av skog, prommis, thé, fästingar och en galen hund. Maria är nog en av de största förebilderna i mitt liv och när det krisar så vet jag att hon alltid finns där!

Efter Hillevik så åkte jag snabbt och plockade upp Bengan för att prata några visdomsord med honom också. Åkte förbi donkan och satte oss sedan på lagerpallarna uppe vid Volvo och snackade masssssssor av skit.

När jag släppte av Bengan plockade jag upp Jessica och satt och pratade ytterligare lite mer i bilen,.

3 gobitar på samma kväll med andra ord. Nu ska jag snart krypa till sängs.. Det är ju trots allt en ny dag i morgon med.

If you need du crash then crash and burn, you are not alone,.

Jag har tappat bort mig själv lite, som att en del av mig har gått åt ett håll och en annan del har gått åt ett annat håll. Jag kommer att få jobba som fan med att pussla ihop mig själv igen, och det kommer att ta tid, men jag är skyldig mig själv att ge mig den tid det tar. Mina tankar är ett virrvarr som jag inte riktigt kan reda ut... Det är så mycket som snurrar runt, runt där inne.

Jag känner att livet är för kort, för kort för att inte göra precis vad som faller mig in. Jag måste verkligen våga chansa, även fast jag som sagt aldrig har haft någon tur.

Man får helt enkelt prioritera, vilka misstag som är värda att begås och vilka misstag som inte är det. Jag kommer aldrig att vara perfekt, inte i allas ögon samtidigt i alla fall. Livet är nu och här och jag ska från och med i dag, leva varenda dag för mig själv, göra saker som JAG tycker om att göra och alltid fatta beslut utifrån vad jag tror är bäst för mig själv. Man klarar inte att leva för att göra andra tillfredsställda. I alla fall inte om man inte är tillfredsställd själv. Mitt högsta mål i livet just nu är att göra mig själv tillfredsställd, med allt, känna att livet är underbart. För att livet är verkligen underbart och det är bara ens eget jobb att fylla sitt liv med underbara dagar,.  


För att alla har väl fallit någon gång i trans?

Livet är för kort för att inte göra precis det man vill. När man sitter där i slutet och tittar upp mot himlen, då vill man veta att man levde livet varenda dag hela livet och att lycka inte bara var någonting som man såg på film, man kände det i hela sin kropp,. Det viktigaste kommer alltid att vara att göra sig själv lycklig.

Nu ska jag bli bättre på det här, jag vill ju kunna gå tillbaka och läsa om allt som har hänt sen!

Så vad har hänt sedan sist? Inte särskilt mycket faktiskt! Jag har fått lägenheten och den är underbar! En helt fantastisk lägenhet, där vet jag att jag kommer att trivas! Sedan jobbar jag som ett jehu, men det kommer att kännas bra när pengarna rullar in i augusti! Det kommer att kännas mycket bra! :)

Annars har det inte hänt så mycket, men jag ska ända bli bättre på att skriva,.

Jag har två meningar som sammanfattar mitt humör just idag:

Efter regn kommer solsken och att meningen med livet är att hitta en person som man ska göra lyckligare än vad den någonsin har varit :)

Vilket snurrigt inlägg,.

Livet är orättvist, det är något jag verkligen har lärt mig. Det man förlorar vinner helt enkelt någon annan,..

Jag måste bara berätta en otroligt rolig sak. För cirkus en månad sedan fyllde min bäbis 1 år, alltså Tayra, som är en hund. I går fyllde mamma år. När Tayra fyllde år köpte pappa en tårta för 250 kronor. För att fira en HUND. När mamma fyllde år i går fick hon ingen tårta alls! Hahahahaha,.

I dag har jag pluggat precis som alla andra dagar, förmodligen mer effektivt än alla andra dagar vilket är bra. Tentan är den 3:e och den här tentan ska jag spika. Jag kommer att hata mig själv om jag går därifrån och känner att den har gått dåligt. När jag lämnar tentasalen ska jag känna att tentan var så jävla bra. Det har jag bestämt.

Ja vad ska jag säga? Allting rullar på som vanligt. Vissa dagar är bättre än andra. Idag är en sådan dag som är bättre. Jag tänker inte sitta här och säga att saker och ting känns bra, för att det gör det inte helt enkelt. Men dom dåliga dagarna blir färre och det är någonting som är bra.

Jag har bestämt mig för att låta saker ta sin tid och att acceptera att jag är inte starkast jämt. Jag är stark ofta men inte jämt. Det måste helt enkelt få ta sin tid, tar det flera år så gör ska det få göra det.  Jag vet att jag har rätt mycket att jobba på och jag ska jobba på det, men det ska få ta tid. En dag kommer jag att se tillbaka på allt det här och le, och det kommer jag göra för att jag vet att jag vann, precis som jag har gjort varenda gång. Det viktigaste för mig kommer alltid att vara att gå ur saker med huvudet högt och att alltid ha min värdighet kvar. Och det vet jag att jag har. Ingen kan vinna över mig, tyvärr, och min allra största motståndare det är mig själv. Mig själv kan jag alltid vinna över.

Life is not about waiting for the storm to pass, it is learning how to dance in the rain,.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen,. Jag är arg, ledsen, förbannad och allt på samma gång.... Jag exploderar snart invändigt....................................................

Det är jag mot världen, men jag är inte stark. Ensam är aldrig stark, men det finns ingenting jag kan göra åt det. Jag har underbara och fina vänner men ingen förstår mig. Min situation är bara min och det är ingen som kan sätta sig in i den.

Jag vet att du kommer att titta ner på dina vänner, du kommer att skydda dem och aldrig lämna dem, och i gengäld kommer dem att bära dig i sina hjärtan för alltid.

Vi glömmer dig aldrig, sov så gott!

Idag har jag försökt att plugga, flera gånger faktiskt. Och misslyckats varenda gång. Det är omöjligt att sitta inne och plugga när man hellre kan vara ute i solen och göra andra roligare saker. En gång försökte jag att plugga utomhus, men det gick inge bra alls. Jag har åtminstone till mitt försvar att det känns som att jag kan det mesta, även fast det samtidigt känns som att jag inte kan någonting alls.

Hur som haver. Idag har jag lyckats städa bilen i alla fall så att det blir sluttjatat på mor min. Efter att jag hade städat bilen så pluggade jag i cirka 2 timmar, lite halvdant sådär.Vid sjutiden gick jag ut med Tayra, vi gick från Sätra, till ballongen via tolvfors, runt i hela parken, tillbaka till sätra över sjukhusbron, runt hela sätraängarna och tillslut hem. Två timmars prommis ungefär men vädret var ju helt underbart,.



När vi kom hem från rundan så städade jag mitt städområde så att mor min, inte bara slutar tjata, utan även blir nöjd med :)

Nu har jag lyckats plugga åtminstone lite idag! Det finns så mycket annat jag vill göra och dessutom är det påsk och då blir det inte så mycket plugg fast än jag vet att jag måste plugga. Nu har jag iaf pluggat in kranialnerverna, kroppens muskler, armen och benens nerver och kärl så nu tycker jag att jag kan få vila lite :) Jag ska ta nya tag i morgon och så har jag faktiskt hela måndag och halva tisdag på mig innan tentan!

Ikväll kommer eventuellt mina brudar hit och myser med mig och Tayra ikväll. Jag behöver lite sällskap för annars sitter jag hemma och oroar mig som vanligt :)

I Gävle står tiden stilla. Dag som natt är folk ute och letar och jag sitter och loggar in på Face, polisen, GD, arbetarbladet och aftonbladet för att se om det händer någonting nytt. Än så länge står det helt stilla, samtidigt som det sprids massa rykten om vad det är som har hänt. 

Nyss, när jag var ute och gick, kom det tre polisbilar med blåljus och direkt börjar tankarna att snurra så att jag fick ringa till T och fråga om han visste nå.

Det är så otroligt många som är helt förtvivlade. Men jag vet att det sista som lämnar människan, det är hoppet! Och vi hoppas fortfarande,. 

I dag ska jag åka hem till Gävle. Det ska bli skönt att få ha lite långledigt hemma även fast jag måste plugga inför tentan. Det känns bra att få fira påsk hemma med massor av godis och mys och så kan jag plugga när jag vill :)

Samtidigt känns det lite vemodigt att åka hem efter allt som händer hemma. Det är läskigt hur livet kan vända inom loppet av endast några timmar. Det viktigaste är att alla som kan göra någonting gör det som går att göra. Det är bara att hoppas att detta får ett lyckligt slut. För alla inblandades skull.

Ibland blir det odrägligt. Odrägligt att leva med det hål som du har lämnat efter dig. Jag kan fortfarande inte förstå att du är borta. Jag saknar dig så att det gör ont. Ibland brukar jag tänka: "åh, jag måste ringa och berätta det här", eller "jag kan väl bara köra förbi och se om du är hemma". Men innan jag har tänkt klart tanken så inser jag att jag kan inte ringa, eller att jag kan inte köra förbi.

Det är så mycket som händer i mitt liv som jag skulle vilja prata med dig om. Bara få krama om dig, få vara hos dig. Jag skulle göra precis vad som helst för att få träffa dig en enda dag till.

Ibland får jag panik. Panik för att jag inser att jag aldrig mer så länge jag lever kommer att få träffa dig. Jag ska leva en hel livstid utan dig. Jag ska gå igenom framgångar och motgångar, förhoppningsvis se mina eventuella barn växa upp, gifta mig mm och du kommer inte att vara med mig. Inte fysiskt i alla fall.

Du gick bort alldeles för tidigt, farmor, och jag skulle så gärna vilja ha dig här hos mig just nu. Jag föstår inte hur jag ska klara av en hel livstid utan dig när det redan känns som att det var en livstid sedan vi sågs sist.

Jag älskar dig, det kommer jag alltid att göra. Jag kommer aldrig att glömma dig och jag kommer att sakna dig tills mitt hjärta slutar att slå, tills vi ses igen, min älskade ängel!