Tusen tankar, flera drömman, en verklighet.
Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om idag faktiskt. Allt rullar bara på just nu känns det som, det händer helt enkelt inte så mycket. Tänker en hel del på varför livet är så orättvist. Man ransakar helt klart sig själv och inser att dom värderingar som man hade egentligen var ganska barnsliga. Problem blir helt plötsligt obetydliga och man ser saker från ett helt annat perspektiv. Man blir mer tacksam för vad man har och tänker inte så mycket på vad man saknar. Och jag inser att det är så otroligt synd att det måste krävas att någonting hemskt händer för att man ska stanna upp och tänka efter. Jag är kanske för självupptagen, jag vet faktiskt inte. Mina problem är i alla fall inte relevanta längre. Livet går ju vidare, varje dag är en ny dag. Och jag ska i alla fall leva som att varje dag är min sista, sluta tänka och fundera över vad som kunde ha blivit annorlunda. För att det är som det är. Ingenting kunde ha blivit annorlunda för då skulle det ha vart det nu. Jag ska sluta anklaga och grubbla över hur människor kan vara så falska. Det är ingenting som jag kan göra någonting åt i vilket fall som helst. Jag är jag och jag kan inte ändra en värld. Även om jag skulle vilja det många gånger om. Jag ska sluta vara arg på människor och leva här och nu. Livet är för kort för att vara arg och bitter.
Jag har underbara vänner som jag skulle göra vad som helst för, precis vad som helst! För det är dom värd!
Jag älskar dom jag älskar, och det ska jag framhäva och visa mer. I stället för att gå omkring och tycka illa om andra människor så ska jag lägga ner min energi på dom jag tycker om, för det är dom omkring mig värda!
Ni betyder allt för mig och Ni vet vilka ni är! Tack!
