Emma

Nu ska jag ta tag i mig själv. Jag ältar så mycket och jag ältar det allt för länge. Jag vet att vissa har det jätte lätt för att komma över saker och gå vidare men jag är inte så, det tar längre tid för mig och jag är ganska duktig på att vara självkritisk och undra vad jag hade kunnat gjort annorlunda. Nu vet jag att det finns ingenting som jag kunde gjort annorlunda, det blev helt enkelt som det blev.  Alla dom val jag har gjort står jag för, jag står fast vid att jag faktiskt agerade så som kändes rätt och att det även känns rätt just nu. Samtidigt är jag så väldigt förvirrad, för att jag vet inte riktigt vem jag är längre och vad jag står för. Jag har tusen tankar och jag tänker hela tiden, det är därför jag tycker att det är så skönt att jobba. Där kan jag gömma mig, vara den Emma som jag nog egentligen är, Emma utan tankar.
Jag vet inte längre vad jag vill, och framförallt så vet jag inte riktigt hur jag ska komma till den punkt då jag vet vad jag vill.

Jag har förändrats så mycket under det senaste året, jag tycker inte på samma sätt och jag agerar inte på samma sätt som jag hade gjort för cirka ett år sedan.

Men nu får det vara nog, nu tar jag tag i mig själv, sätter på leendet och fortsätter att vara Emma, vem nu Emma än är!

Vi säger mycket, men vi vet så lite om oss själv. När ångesten och ensamheten kommer. Det stora svarta spöket ångesten.

Mitt ångestställe, mammas paradis.