Tankar,.
Innuti mitt huvud mitt i natten, det blir som jobbigast då.
Ibland förstår jag verkligen inte hur du tänker.
Jag försöker och försöker att förstå.
Men det är en omöjlighet.
Du byggde upp mig från noll, men bröt även ner mig lika fort.
Jag har fortfarande tusen frågor om allt och ingenting.
Och jag vet att jag aldrig kommer att få ett svar från dig,
för att jag förstår ändå inte.
Jag är less på att undra, tro mig, jag är verkligen less.
Men ingenting, kommer att ändra någonting.
Gone, som du själv säger.
Ja, så enkelt är det, jag är gone.
Allt jag en gång stod för är nu helt borta och i stället så står jag nu för andra saker.
Jag förlorade förmågan på vägen att skilja på rätt och fel.
Men hur skiljer man på rätt och fel,
När det känns rätt men är fel?
Samtidigt så har jag även hittat mig själv,
jag vet vem jag är, vad jag står för, vad jag vill.
Jag har lärt mig, och insett vad jag är värd.
Jag vet att jag är stark, även fast jag bryter ihop oftare nu.
Men jag reser mig alltid igen, och jag reser mig oftare än vad jag gjorde förr.
Jag vill förstå mig själv, varför jag reagerar som jag gör.
Det är svårt ibland, men samtidigt någonting som jag måste träna på.
Jag kan inte finnas för alla andra om jag inte finns för mig själv.
Om inte knutarna innuti mig har lösts upp, hur ska jag då kunna knyta upp andras knutar?
Jag vill vara Emma, bara Emma..
Även fast så mycket av mig försvann på vägen.
Många känslor har tynat bort, både på gott och ont.
Dom får jag aldrig tillbaka.
Jag har kämpat och förlorat, tusen gånger om, för fel saker.
Tillit är någonting som jag knappt kan stava till längre.
Trots det så finns det ingen som jag känner mig så trygg hos som hos dig.
Jag kommer på mig själv med att tänka en sak, men göra en annan.
Men svara mig, vad gör man när någonting gör en så otroligt lycklig?
Ska man undvika, eller satsa allt?
Jag menar, alla kämpar för att vara lyckliga!
Jag bryr mig helt enkelt inte om vad andra anser vara för mitt bästa.
Du gör mig hel, ska jag undvika det och vara halv istället?
Jag gick starkare ur det här, jag har lärt mig att inte bry mig om vad alla andra tycker.
Och jag vill inte veta vad andra tycker.
Jag stod emot, och jag gjorde det bra,
Nu är det bara demonerna inom mig som ska besegras.
Jag är inte perfekt, men jag vet i alla falll om det.
Hej, Emma heter jag, och jag skulle dö för din skull, oavsett om andra skulle försöka hindra mig eller inte!
Jag försöker och försöker att förstå.
Men det är en omöjlighet.
Du byggde upp mig från noll, men bröt även ner mig lika fort.
Jag har fortfarande tusen frågor om allt och ingenting.
Och jag vet att jag aldrig kommer att få ett svar från dig,
för att jag förstår ändå inte.
Jag är less på att undra, tro mig, jag är verkligen less.
Men ingenting, kommer att ändra någonting.
Gone, som du själv säger.
Ja, så enkelt är det, jag är gone.
Allt jag en gång stod för är nu helt borta och i stället så står jag nu för andra saker.
Jag förlorade förmågan på vägen att skilja på rätt och fel.
Men hur skiljer man på rätt och fel,
När det känns rätt men är fel?
Samtidigt så har jag även hittat mig själv,
jag vet vem jag är, vad jag står för, vad jag vill.
Jag har lärt mig, och insett vad jag är värd.
Jag vet att jag är stark, även fast jag bryter ihop oftare nu.
Men jag reser mig alltid igen, och jag reser mig oftare än vad jag gjorde förr.
Jag vill förstå mig själv, varför jag reagerar som jag gör.
Det är svårt ibland, men samtidigt någonting som jag måste träna på.
Jag kan inte finnas för alla andra om jag inte finns för mig själv.
Om inte knutarna innuti mig har lösts upp, hur ska jag då kunna knyta upp andras knutar?
Jag vill vara Emma, bara Emma..
Även fast så mycket av mig försvann på vägen.
Många känslor har tynat bort, både på gott och ont.
Dom får jag aldrig tillbaka.
Jag har kämpat och förlorat, tusen gånger om, för fel saker.
Tillit är någonting som jag knappt kan stava till längre.
Trots det så finns det ingen som jag känner mig så trygg hos som hos dig.
Jag kommer på mig själv med att tänka en sak, men göra en annan.
Men svara mig, vad gör man när någonting gör en så otroligt lycklig?
Ska man undvika, eller satsa allt?
Jag menar, alla kämpar för att vara lyckliga!
Jag bryr mig helt enkelt inte om vad andra anser vara för mitt bästa.
Du gör mig hel, ska jag undvika det och vara halv istället?
Jag gick starkare ur det här, jag har lärt mig att inte bry mig om vad alla andra tycker.
Och jag vill inte veta vad andra tycker.
Jag stod emot, och jag gjorde det bra,
Nu är det bara demonerna inom mig som ska besegras.
Jag är inte perfekt, men jag vet i alla falll om det.
Hej, Emma heter jag, och jag skulle dö för din skull, oavsett om andra skulle försöka hindra mig eller inte!
Kommentarer
Postat av: Mrs MZ
Så j*vla bra skrivet emma! Förstår precis hur du känner! Men du vet attt jag finns här för dig, jag kan hjälpa dig med dina knutar!:) Always and forever!
Postat av: Anonym
Så j*vla bra skrivet emma! Förstår precis hur du känner! Men du vet attt jag finns här för dig, jag kan hjälpa dig med dina knutar!:) Always and forever!
Trackback
