Emma

Då slogs allt i backen, bokstavligt. Äntligen, äntligen så känns det som att det vi har väntat på så otroligt länge antligen händer!

Någon log mot mig idag och det är så skönt att höra dig skratta, du är tillbaka nu! Det kommer att ordna sig, det är jag säker på nu.

Måste jag ens säga att den här dagen har varit den bästa på länge? För att allting kommer att ordna sig och bli bra igen.

Och jag kommer att älska er, tills den dagen då jag dör. Jag gör vad som helst för er, det vet ni.
SYSKONKÄRLEK, E, G, M!
Tänkte bara slänga in en låttext som påminner mig om de år som nu ligger bakom mig:
Evanescence- My immortal

I'm so tired of being here
Suppressed by all my childish fears
And if you have to leave
I wish that you would just leave
'Cause your presence still lingers here
And it won't leave me alone

These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just too much that time cannot erase

When you cried I'd wipe away all of your tears
When you'd scream I'd fight away all of your fears
I held your hand through all of these years
But you still have all of me

You used to captivate me
By your resonating light
Now I'm bound by the life you left behind
Your face it haunts
My once pleasant dreams
Your voice it chased away
All the sanity in me

These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just too much that time cannot erase-

I've tried so hard to tell myself that you're gone
But though you're still with me
I've been alone all along