En vän!
Mitt lilla gryn! Fick precis ett sms där det stod: Gå in på min blogg när du har tid, jag har gjort ett inlägg till dig.
Jag gick direkt in på Maries blogg och läste detta inlägg. Efteråt hade jag tårar i ögonen!
Marie, du är som en syster för mig. Min tvilling. Vi har som sagt varit med om väldigt många liknande saker i våra liv. Vi ser på många saker på lika sätt, vi har samma värderingar och vi vet båda två vad vi vill få ut av livet.
Jag kan inte bara se smärtan i dig, jag kan känna den med. Jag kan även se och känna din lycka.
Då det händer någonting i mitt liv så brukar jag ofta tänka: Det hände av en anledning och denna är anledningen.
Jag försöker ofta att se saker från en postivi sida, även fast det inte jämt går så bra. Men då finns du alltid där och stöttar mig, och det betyder oerhört mycket!
Du vet att jag tror på ödet. Och jag är helt övertygad om att det är någon eller något som har ett finger med i spelet, som gjorde att vi träffades.
För hur stor är chansen att just våra familjer skulle hitta sommarstugor brevid varandras? Och hur stor är sedan chansen att där dessa två familjer bor till vardags är i samma stad? Hur stor är chansen att man hittar sin tvilling i Järvsö? Det känns helt osannorlikt!
Vi är så sjukt lik varandra att jag ibland funderar om våra föräldrar vänstrade med varandra!
Vi har gått igenom så otroligt mycket tillsammans, när ditt liv och din tillvaro rasade ihop så fanns jag där. Och när min rasade så fanns du. Jag undrar jag hur många tårar vi har gråtit tillsammans, hur många skratt vi har delat? Jag vet att det är en hel del. Det jag tycker är så otroligt underbart, det är att du har aldrig fått mig att gråta och jag har aldrig fått dig att gråta. Vi har bara fått varandra att skratta.
Du lyfter mig hjärtat, till ställen där jag aldrig trodde att jag skulle befinna mig. Jag är så otroligt tacksam över att du finns!
Marie och jag under våran Roadtrip för några sommrar sedan, här sitter vi och äter rostbiff och potatissallad och kikar på när fallskärmshoppare landar!
