Dag 3: Mina föräldrar
Jag ligger cirka 7 dagar efter i mitt bloggschema. Jag får skylla det på att jag aldrig har tid att sitta vid datorn!Här kommer i alla fall Dag 3 som handlar om mina föräldrar.
Under min uppväxt har det inte alltid varit självklart att en människa har två föräldrar, en mamma och en pappa. Vetskapen om att en förälder kan vara död har alltid funnits väldigt nära i och med att min brors pappa dog när han bara var 12 år gammal, och när jag var liten var jag alltid rädd för att någon av mamma och pappa skulle dö eftersom att jag visste att det kunde hända vem som helst.
Jag har haft turen att växa upp med båda mina föräldrar och hela familjen har alltid bott under samma tak (tills Mathias blev stor och flyttade hemifrån). Min mamma och pappa har alltid varit stabila föräldrar som har tagit hand om mig och mina syskon på ett fantastiskt sätt. Vi har alltid haft en stabil miljö hemma och man kan helt klart säga att vi har haft en perfekt uppväxt.
Min mamma fick sitt första barn när hon endast var 18 år fyllda. Trots att hon hade en bäbis valde hon att studera och pluggade till socionom. Efter hennes socionom examen har hon arbetat på väldigt många olika ställen inom det och just nu arbetar hon som familjehemskonsulent i Tierp. Mamma har även alltid haft ett stort intresse för att sy och när jag och min lillebror föddes så valde mamma att starta sin egna firma i källaren så att hon kunde vara hemma med oss. Jag började inte på dagis först jag var 5 år gammal!
Min pappa började att studera till civilingenjör efter att ha studerat natur på Vasa och gick den utbildningen i ett halvår. Därefter hoppade han av och sökte in till käftis i stället. Under våran uppväxt jobbade pappa på folktandvården i Andersberg men för cirka 8 år sedan sade han upp sig efter 22 år där och startade sin egna klinik på Drottningatan i Gävle.
Jag har många minnen med mina föräldrar från min barndom och jag tänkte nämna ett varsitt som jag minns extra starkt med dom båda.
Ett minne med mamma är när hon sydde Hannas, våran grannes, balklänning. Jag kommer ihåg hur jag satt i källaren och tittade på Hanna och tyckte att hon var så otroligt fin. Jag fick prova Hannas klackskor och jag kommer ihåg hur jag tänkte att en dag då ska jag få vara så där fin och gå runt i klackskor. Det är ett väldigt glatt minne för att jag var så stolt över att jag hade en mamma som kunde sy så fina klänningar och göra tjejer fina.
Ett minne med pappa är när han skulle skjutsa mig till skolan. Jag visste precis vägen men min pappa, som sitter och funderar och är i andra världar i bland glömde bort vart han skulle svänga. Det hela slutade med att han körde förbi en gång och jag skrek allt jag kunde att han måste backa. När han hade backat så körde han förbi en gång till och jag skrek. Han backade och körde förbi igen! Den fjärde gången kom han ihåg att svänga in på vägen som ledde till skolan. Jag var helt galen på han för att jag ville inte komm försent!
Jag har världens bästa föräldrar och jag vet inte vad jag skulle göra utan dom!
Under min uppväxt har det inte alltid varit självklart att en människa har två föräldrar, en mamma och en pappa. Vetskapen om att en förälder kan vara död har alltid funnits väldigt nära i och med att min brors pappa dog när han bara var 12 år gammal, och när jag var liten var jag alltid rädd för att någon av mamma och pappa skulle dö eftersom att jag visste att det kunde hända vem som helst.
Jag har haft turen att växa upp med båda mina föräldrar och hela familjen har alltid bott under samma tak (tills Mathias blev stor och flyttade hemifrån). Min mamma och pappa har alltid varit stabila föräldrar som har tagit hand om mig och mina syskon på ett fantastiskt sätt. Vi har alltid haft en stabil miljö hemma och man kan helt klart säga att vi har haft en perfekt uppväxt.
Min mamma fick sitt första barn när hon endast var 18 år fyllda. Trots att hon hade en bäbis valde hon att studera och pluggade till socionom. Efter hennes socionom examen har hon arbetat på väldigt många olika ställen inom det och just nu arbetar hon som familjehemskonsulent i Tierp. Mamma har även alltid haft ett stort intresse för att sy och när jag och min lillebror föddes så valde mamma att starta sin egna firma i källaren så att hon kunde vara hemma med oss. Jag började inte på dagis först jag var 5 år gammal!
Min pappa började att studera till civilingenjör efter att ha studerat natur på Vasa och gick den utbildningen i ett halvår. Därefter hoppade han av och sökte in till käftis i stället. Under våran uppväxt jobbade pappa på folktandvården i Andersberg men för cirka 8 år sedan sade han upp sig efter 22 år där och startade sin egna klinik på Drottningatan i Gävle.
Jag har många minnen med mina föräldrar från min barndom och jag tänkte nämna ett varsitt som jag minns extra starkt med dom båda.
Ett minne med mamma är när hon sydde Hannas, våran grannes, balklänning. Jag kommer ihåg hur jag satt i källaren och tittade på Hanna och tyckte att hon var så otroligt fin. Jag fick prova Hannas klackskor och jag kommer ihåg hur jag tänkte att en dag då ska jag få vara så där fin och gå runt i klackskor. Det är ett väldigt glatt minne för att jag var så stolt över att jag hade en mamma som kunde sy så fina klänningar och göra tjejer fina.
Ett minne med pappa är när han skulle skjutsa mig till skolan. Jag visste precis vägen men min pappa, som sitter och funderar och är i andra världar i bland glömde bort vart han skulle svänga. Det hela slutade med att han körde förbi en gång och jag skrek allt jag kunde att han måste backa. När han hade backat så körde han förbi en gång till och jag skrek. Han backade och körde förbi igen! Den fjärde gången kom han ihåg att svänga in på vägen som ledde till skolan. Jag var helt galen på han för att jag ville inte komm försent!
Jag har världens bästa föräldrar och jag vet inte vad jag skulle göra utan dom!
Kommentarer
Trackback
