En evig saknad.

Jag saknar dig, mer och mer för varje dag, minut och sekund som går.
Jag saknar att ringa till dig.
Jag saknar din mat.
Jag saknar att berätta saker för dig.
Jag saknar ditt sätt att villkorslöst vara stolt över mig.
Jag saknar att få din kärlek.
Jag saknar att du aldrig vinkar till mig i fönstret längre.
Jag saknar att du inte finns i lägenheten när vi är där.
Jag saknar att inte ha dig levande med mig.

Jag är ledsen för att du inte finns längre.
Jag är ledsen för att du aldrig kommer att få träffa mina barn.
Jag är ledsen för att mina barn aldrig kommer att få träffa dig.
Jag är ledsen för att du inte fick leva tillräckligt länge för att få veta om jag kom in.

Jag är glad för allt du har gett mig.
Jag är glad för att du alltid har funnits där.
Jag är glad för att just jag fick världens bästa farmor.
Jag är glad för att vi var så nära, du var min bästa och jag var din bästa.

Jag har så många känslor men det är så svårt att få ut dom.

Jag älskar dig farmor, och ingenting kommer någonsin att ändra på det. Du är evigt saknar, men minst lika mycket älskad. Jag vet inte vad jag ska göra utan dig. Det är som att någonting oerhört stort fattas!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0