Emma

Jag mår så jävla bra just nu, trots att det inte riktigt har blivit som jag hade tänkt mig, så känns verkligen allting bra. Mitt liv är fulländat, alla bitar ligger på plats. Allt känns bara så bra. Jag lever världens bästa liv.

Det blev inget läkarprogram för mig, inte hösten 2010 i alla fall. Men jag har världens bästa familj, världens bästa vänner, ett bra jobb och så vidare. Jag klarar mig. Jag har vaknat lite den här sommaren, jag känner mig mer trygg och säker än vad jag någonsin har gjort i hela mitt liv. Allting löser sig. Jag kom inte in. Okej, men världen rasade inte samman heller. Jag har gjort i princip allt jag har kunnat, det var inte mitt fel att jag inte kom in. Jag kommer antingen in en annan gång eller så får jag tänka om lite bara. Någonting kommer jag att bli, jag har alla möjligheter i hela världen. Och hur jag än gör, vilken väg jag än tar, så vet jag vilka som går brevid mig och jag vet vilka som stöttar mig och tycker att vilket beslut jag än tar är det bästa.
Jag vet precis vilka som torkar mina tårar och vilka som skrattar mer mig.

Jag har världens bästa framtid.

Hand i hand, genom bra och dåliga tider. Genom livet, kommer vi alltid att gå tillsammans.