The best memories,.
Tänk att det bara är några månader kvar tills studenten. Det känns helt obegripligt. I princip hela mitt liv, eftersom att mamma brukade sy balklänningar när jag var liten, har jag funderat på vilken klänning jag vill ha och vilka skor jag ska ha. Man har tänkt på vilken studentklänning, vilket kort till planchen med mera. Och nu är det mindre än 3 månader kvar till dagen med stort D. Och jag har redan balklänning och studentklänning, om några veckor får vi studentmössan med!
Efter studenten är man stor, ska flytta hemmifrån, betala hyra. Åh vad tiden har gått fort. Mamma har redan köpt porslin och bestick och ja allt möjligt, jag har en egen kokbok.
Plötsligt blev allt så allvarligt, livet är ingen lek längre. I går satt jag i bilen med mamma, pappa och Gustav och åkte upp till stugan. Då säger jag; men när jag blir stor då ska jag ha en hummer. Men sedan kom jag på mig själv med att jag är redan stor, bara för att jag satt i baksätet så kände jag mig liten. Jag kan faktiskt köra bilen själv till stugan om jag vill. Jag kan flytta hemmifrån. Om det händer mig nå så behöver inte mamma och pappa vara dom första som får veta det, vissa saker behöver dom inte ens få reda på alls. Dom är inte mina målsmänn längre, utan jag är min egen målsman. Jag bestämmer över mina tillgångar och dom får inte bestämma någonting i mitt namn längre utan att jag har gett dem tillstånd till det.
Hädanefter ska jag säga; när jag har pengar, i stället för när jag blir stor. För jag är stor nu, jag har bara inte råd med en egen hummer.
Och ja, nu var det länge sedan man var liten, och livet var lätt, och kvällarna med gänget är för länge sedan utbytta mot andra slags kvällar. Ingenting är sämre, allting är bara lite mer komplicerat.
Framtiden är inte längre framtiden, framtiden är nu.
JAG SKA FAN DEKLARERA NÄSTA MÅNAD!
