Att älskas utav dig är det vackraste för mig,.

Träffade farmors bästa vän i trappuppgången idag när vi var i lägenheten. Hon sa att jag ska vara stolt över mig själv, som jämt har ställt upp för henne. Hon berättade även att famor pratade om mig och mitt liv jämt och att jag var det bästa som famor hade. Farmor var så glad för att vi stod varandra så nära. Och det är jag med. Tanten berättade även att farmor var oerhört intresserad av hur det gick för mig i skolan. Det visste jag ju redan. Tanten tyckte också att det var hemskt synd att farmor inte fick leva tills jag får veta om jag kom in eller inte så jag lovade att åtminstone ringa till Tanten och berätta.  Men jag vet att det kommer även farmor att få veta. För att jag vet att hon finns med mig vid vartenda andetag jag tar.

Jag är så otroligt tacksam för att jag fick ha min farmor i nästan 20 år med mig, men samtidigt ledsen för att hon inte fick finnas fler år. Farmor har jämt varit närvarande, hjälp och stöttat mig. Jag är tacksam för att jag fick träffa världens vackraste människa. Jag är tacksam för så många saker i barndom som jag har fått och minns tack vare min älskade farmor.  Jag kommer att sakna min farmor för alltid, men jag kommer även att älska henne och aldrig någonsin glömma bort henne. En sak som är säker är att en del av mig dog med henne och den biten kommer jag aldrig att få tillbaka.

Jag bär famors förlovnings- och vigselring på min långfinger på den vänstra handen. Där ska jag ha dom, och sedan ska mina barn få ta dom. På så vis kommer en liten det av farmor och farfar alltid att finnas med mig. Även fast jag vet att dom alltid kommer att finnas med mig oavsett ringarna.

Att skriva om farmors död hjälper mig en hel del att komma över den. För jag varken kan, orkar eller vill prata högt om den med andra just för att det blir så jobbigt och påtagligt då.

Det finns så många saker jag vill skriva om, för att jag är rädd att glömma, men jag kan inte hitta orden. Allting finns inom mig. Det finns så många sätt att beskriva allt jag kände och tyckte om min farmor, men jag kan inte hitta orden annat än att jag älskar henne gränslöst, villkorslöst och tröstlöst. Jag får lära mig att leva utan dig min skatt, MIN ÄLSKADE FARMOR!

Idag är det en vecka sedan du lämnade. En vecka, början på en livslång saknad. Men en dag farmor, ska jag minnas dig utan att vara ledsen för att du inte finns, och jag ska le och vara glad åt alla fina minnen vi har tillsammans. ÅH JAG SAKNAR DIG SÅ OTROLIGT MYCKET!





Vi möts igen, min bästa vän!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0