Emma

Jag skulle vilja se på oss som en diamant. Till en början var vi bara en klump, med kanter åt alla håll och en skrovlig yta. Osymetriska helt enkelt. En oslipad diamant. Med tiden som har gått, med alla motgångar som vi har gått igenom. Med alla framgångar som vi har gått igenom. Med alla de gånger vi stått brevid och även bakom varandra i stark motvind, men även i medvind. Med allt som vi har gått igenom, allt som man möjligen kan göra. Vi har alltid haft varandra att luta oss mot när det har blåst hårt omkring oss. Med alla dessa erfarenheter blev våran oslipade och osymetriska diamant allt mer och mer symetrisk och slipad. De skrovliga ytorna blev sakta men säkert jämna och klara, och vi blev allteftersom starkare och starkare.

Jag vill se på oss som en diamant. Dels för att diamanter är uppbyggda av beståndsdelar som sitter ihop med de starkaste bindningarna i världen, precis som du och jag gör. Men även för att jag har hört att "Diamonds are forever", och även det är precis vad vi är. Vi är föralltid.