Emma

Jag har tappat bort mig själv lite, som att en del av mig har gått åt ett håll och en annan del har gått åt ett annat håll. Jag kommer att få jobba som fan med att pussla ihop mig själv igen, och det kommer att ta tid, men jag är skyldig mig själv att ge mig den tid det tar. Mina tankar är ett virrvarr som jag inte riktigt kan reda ut... Det är så mycket som snurrar runt, runt där inne.

Jag känner att livet är för kort, för kort för att inte göra precis vad som faller mig in. Jag måste verkligen våga chansa, även fast jag som sagt aldrig har haft någon tur.

Man får helt enkelt prioritera, vilka misstag som är värda att begås och vilka misstag som inte är det. Jag kommer aldrig att vara perfekt, inte i allas ögon samtidigt i alla fall. Livet är nu och här och jag ska från och med i dag, leva varenda dag för mig själv, göra saker som JAG tycker om att göra och alltid fatta beslut utifrån vad jag tror är bäst för mig själv. Man klarar inte att leva för att göra andra tillfredsställda. I alla fall inte om man inte är tillfredsställd själv. Mitt högsta mål i livet just nu är att göra mig själv tillfredsställd, med allt, känna att livet är underbart. För att livet är verkligen underbart och det är bara ens eget jobb att fylla sitt liv med underbara dagar,.  


För att alla har väl fallit någon gång i trans?