Emma

Träffade farmors bästa vän i trappuppgången idag när vi var i lägenheten. Hon sa att jag ska vara stolt över mig själv, som jämt har ställt upp för henne. Hon berättade även att famor pratade om mig och mitt liv jämt och att jag var det bästa som famor hade. Farmor var så glad för att vi stod varandra så nära. Och det är jag med. Tanten berättade även att farmor var oerhört intresserad av hur det gick för mig i skolan. Det visste jag ju redan. Tanten tyckte också att det var hemskt synd att farmor inte fick leva tills jag får veta om jag kom in eller inte så jag lovade att åtminstone ringa till Tanten och berätta.  Men jag vet att det kommer även farmor att få veta. För att jag vet att hon finns med mig vid vartenda andetag jag tar.

Jag är så otroligt tacksam för att jag fick ha min farmor i nästan 20 år med mig, men samtidigt ledsen för att hon inte fick finnas fler år. Farmor har jämt varit närvarande, hjälp och stöttat mig. Jag är tacksam för att jag fick träffa världens vackraste människa. Jag är tacksam för så många saker i barndom som jag har fått och minns tack vare min älskade farmor.  Jag kommer att sakna min farmor för alltid, men jag kommer även att älska henne och aldrig någonsin glömma bort henne. En sak som är säker är att en del av mig dog med henne och den biten kommer jag aldrig att få tillbaka.

Jag bär famors förlovnings- och vigselring på min långfinger på den vänstra handen. Där ska jag ha dom, och sedan ska mina barn få ta dom. På så vis kommer en liten det av farmor och farfar alltid att finnas med mig. Även fast jag vet att dom alltid kommer att finnas med mig oavsett ringarna.

Att skriva om farmors död hjälper mig en hel del att komma över den. För jag varken kan, orkar eller vill prata högt om den med andra just för att det blir så jobbigt och påtagligt då.

Det finns så många saker jag vill skriva om, för att jag är rädd att glömma, men jag kan inte hitta orden. Allting finns inom mig. Det finns så många sätt att beskriva allt jag kände och tyckte om min farmor, men jag kan inte hitta orden annat än att jag älskar henne gränslöst, villkorslöst och tröstlöst. Jag får lära mig att leva utan dig min skatt, MIN ÄLSKADE FARMOR!

Idag är det en vecka sedan du lämnade. En vecka, början på en livslång saknad. Men en dag farmor, ska jag minnas dig utan att vara ledsen för att du inte finns, och jag ska le och vara glad åt alla fina minnen vi har tillsammans. ÅH JAG SAKNAR DIG SÅ OTROLIGT MYCKET!





Vi möts igen, min bästa vän!

Idag stängde jag av farmors telefonnummer. Det kändes väldigt avslutande på något vis. Som att det verkligen var på riktigt. Att detta inte är någon dröm. Ingenting som jag kan vakna upp ur, det är verklighet. Farmor, min bästa vän och min grund att stå på finns inte längre kvar på jorden. Det gick i alla fall väldigt snabbt och smidigt att säga upp nummret och efteråt ringde jag till henne en sista gång, men hon svarade inte. Och nummret vad avstängt. Farmors nummer var det första jag lärde mig. Jag kommer ihåg att jag brukade tänka att det liknade ett R att slå. Jag ringde jämt dit när jag vad arg och sa: pappa är dum, och så pratade vi tills det kändes bättre. Lill gumman, eller lilljäntan kallade hon mig ofta. Det var farmor och jag och hon kunde skydda mig mot allt. Åh vad jag saknar dig. Den enda som kan trösta mig just nu är du. Vi träffade även begravningsplaneraren idag. Det blir röda rosor med liljekonvaljer på en vit kista. På dekorationen står det : Vi möts igen. För farmor, jag är säker på att vi möts igen. På något vis, och tills dess kommer jag att sakna dig något otroligt. Men jag vet att du alltid kommer att finnas och vaka och vara nära mig. Och jag kommer aldrig någonsin glömma någonting med dig. Tills vi ses igen så vill jag att du ska veta att du är min förebild, jag vill växa upp och bli precis som du. Lika snäll och godhjärtat. Jag vill även att du ska veta att du är den starkaste människa jag har träffat och jag älskar dig av hela mitt hjärta. Farmor, tills vi möts igen så får du ta igen den tid du har förlorat med farfar. Jag saknar er båda så att mitt hjärta håller på att gå sönder. Men jag älskar er tillräckligt mycket för att veta att ni har det så bra där ni är nu!

Sådär! Nu ska vi se om det går att blogga från mobilen. Matilda visade mig hur man skulle göra och nu tror jag att det ska funka! Alla som läser här vet ju redan allt som har hänt i mitt liv under den senaste tiden.

Jag ska i alla fall bli bättre på att skriva nu när jag vet hur man gör!

Till farmor, min älskade och mest dyrbara skatt. Jag kommer att sakna dig och älska dig tills mitt hjärta slutar att slå. Du var inte bara världens bästa farmor utan även världens bästa vän. Du har den största platsen i mitt hjärta och jag skulle kunna gråta ett hav av tårar till längtan av dig. Jag älskar dig och jag kommer att berätta för mina barn om dig, den vackraste, och finaste människa jag någonsin träffat!

You are not alone, I am here with you. You are always in my heart,.

Sitter på tåget och lyssnar på lugna favoriter. Är på väg ner till farmor för att kika till henne så att hon mår bra. Inte för att jag direkt tror att hon gör det. Hon orkar förmodligen inte ens träffa mig. Men jag måste åka dit, det bara är så. Det känns åtminstone bättre för mig att sitta där så att hon slipper vara ensam, även om hon inte orkar med mig.

Ni som läser här förstår varför jag inte hör av mig just nu. Och eftersom att det bara i princip är mina bästa kompisar som läser här så vill jag bara säga att jag hör inte av mig just nu för att det är lite för mycket. Jag orkar inte ta mig tid. Men ni får gärna höra av er om vi ska göra saker och så, för jag vill göra saker, jag behöver göra saker för att tänka på annat. Det är bara det att jag orkar inte ta tag i det.


Farmor, jag älskar dig så otroligt mycket. Nu får du kämpa. Allt vad du kan. Jag behöver dig här hemma, min älskade lilla farmor.