Vingåker och vårdcentral.
I går efter basgruppsmötet åkte jag, Freja, David och Patrik till Vingåker. I vingåker finns en jätte stor outlet-butik med massor av olika märkeskläder. Det finns även en Scorett-outlet! Jag brände faktiskt inte allt för mycket pengar. Det blev en pippi-tröja. Jag har tyvärr inget kort på den så jag slänger in ett kort på Pipii! Tröjan sitter inte lika pluffsigt på mig som den sitter på Pippi. Jag vart så glad när jag hittade den för att jag har alltid velat ha en pippi-tröja! Den är jätte skön!
Självklart kom jag inte hem utan ett par nya skor heller! Ett par kilklacksälsklingar till sommaren från TIAMO! Har tyvärr ingen bild på dom heller!
Just nu sitter jag på Capios vårdcentral. Har precis skrivit klart ett reflektionsdokument angående ett patientmöte. Snart ska vi äta lunch och byta om till landstingskläderna. Sedan ska jag tillbringa resten av dagen med min ST-läkare/handledare.
Självklart kom jag inte hem utan ett par nya skor heller! Ett par kilklacksälsklingar till sommaren från TIAMO! Har tyvärr ingen bild på dom heller!
Just nu sitter jag på Capios vårdcentral. Har precis skrivit klart ett reflektionsdokument angående ett patientmöte. Snart ska vi äta lunch och byta om till landstingskläderna. Sedan ska jag tillbringa resten av dagen med min ST-läkare/handledare.
Skolan,.
Jag tänkte försöka att bli lite bättre på att skriva vad som händer om dagarna. Eftersom att jag inte alltid pratar med er som läser så kan det ju vara lite kul om ni har en susning om vad jag har för mig om dagarna :)
Idag har vi haft två föreläsningar. Jag lyssnade på halva den första föreläsningen och ingenting på den andra. Jag har märkt att det här med förläsningar inte riktigt är min grej, kan inte koncentrera mig för länge på bara prat och PPT. Det går liksom inte.
Jag har precis ätit lunch och nu ska jag försöka att ta tag i mig själv och plugga lite grand. I morgon ska vi åka till en outlet som ligger rätt nära Örebro och då går nästan en hel pluggdag bort i morgon!
Nu kom mina pluggkompisar tillbaka så nu ska vi sätta igång! :)
Idag har vi haft två föreläsningar. Jag lyssnade på halva den första föreläsningen och ingenting på den andra. Jag har märkt att det här med förläsningar inte riktigt är min grej, kan inte koncentrera mig för länge på bara prat och PPT. Det går liksom inte.
Jag har precis ätit lunch och nu ska jag försöka att ta tag i mig själv och plugga lite grand. I morgon ska vi åka till en outlet som ligger rätt nära Örebro och då går nästan en hel pluggdag bort i morgon!
Nu kom mina pluggkompisar tillbaka så nu ska vi sätta igång! :)
Det handlar inte om alla gånger du faller,
det handlar om alla gånger du tar dig upp.
Ibland känner jag mig så liten, nästa obefintlig. Som om allting bara är emot mig och att jag bara vill krypa upp i ett litet hörn och gömma mig. Gömma mig från allt. Göra mig okontakbar. Bara för att få rensa huvudet.
Jag tycker, rätt ofta, att livet är orättvist. Jag har en underbar familj, underbara vänner och jag har haft och har fortfarande alla världens möjligheter framför mig. Alla i min omgivning har alltid sagt att det inte finns en enda sak som jag inte kan klara av. Utåt sätt har jag ingenting att klaga på och jag borde inte få tycka att livet är orättvist. MEN, jag har gjort alla rätt man kan göra i livet när man är så ung som mig. Jag har skött skolan, och dessutom varit ganska duktig på det. Jag har jobbat och tjänat ihop mina egna pengar, och dessutom sparat en hel del. Jag har varit EXEMPLARISK på alla sätt och vis. Det tycker jag själv. Så varför ska då just jag utsättas för alla möjliga olika påfrestningar? Jag har bokstavligen talat blivit knuffad ner i det mörkaste hål man kan bli knuffad i OM OCH OM IGEN. Därför tycker jag att livet är orättvist. Jag har aldrig förtjänat det här. Inget utav det.
Å andra sidan är jag imponerad av mig själv. Jag har OM OCH OM igen rest mig upp. Tagit mig igenom all skit och alltid kommit starkare ur det. Jag förstår inte hur jag har klarat av att gå igenom vissa saker men jag har gjort det, och dessutom har jag alltid haft min värdighet kvar. För hur många gånger har jag tappat fästet och flippat? Ingen gång. Även fast jag många gånger har varit mycket nära. Nej, jag är helt enkelt stolt över mig själv. För att jag aldrig har gett upp. Jag vet vem jag är och sedan skiter jag fullständigt i vem andra tror att jag är. En sak är definitivt säker, och det är att jag är tusen gånger starkare än vad jag var förut, och det gör mig imponerad av mig själv. Jag är världens starkaste kvinna, och jag tycker att jag är värd att höra det från mig själv.
Jag antar att det inte räknas hur många gånger man faller. Det som räknas är hur många gånger man tar sig upp igen.
Jag tycker, rätt ofta, att livet är orättvist. Jag har en underbar familj, underbara vänner och jag har haft och har fortfarande alla världens möjligheter framför mig. Alla i min omgivning har alltid sagt att det inte finns en enda sak som jag inte kan klara av. Utåt sätt har jag ingenting att klaga på och jag borde inte få tycka att livet är orättvist. MEN, jag har gjort alla rätt man kan göra i livet när man är så ung som mig. Jag har skött skolan, och dessutom varit ganska duktig på det. Jag har jobbat och tjänat ihop mina egna pengar, och dessutom sparat en hel del. Jag har varit EXEMPLARISK på alla sätt och vis. Det tycker jag själv. Så varför ska då just jag utsättas för alla möjliga olika påfrestningar? Jag har bokstavligen talat blivit knuffad ner i det mörkaste hål man kan bli knuffad i OM OCH OM IGEN. Därför tycker jag att livet är orättvist. Jag har aldrig förtjänat det här. Inget utav det.
Å andra sidan är jag imponerad av mig själv. Jag har OM OCH OM igen rest mig upp. Tagit mig igenom all skit och alltid kommit starkare ur det. Jag förstår inte hur jag har klarat av att gå igenom vissa saker men jag har gjort det, och dessutom har jag alltid haft min värdighet kvar. För hur många gånger har jag tappat fästet och flippat? Ingen gång. Även fast jag många gånger har varit mycket nära. Nej, jag är helt enkelt stolt över mig själv. För att jag aldrig har gett upp. Jag vet vem jag är och sedan skiter jag fullständigt i vem andra tror att jag är. En sak är definitivt säker, och det är att jag är tusen gånger starkare än vad jag var förut, och det gör mig imponerad av mig själv. Jag är världens starkaste kvinna, och jag tycker att jag är värd att höra det från mig själv.
Jag antar att det inte räknas hur många gånger man faller. Det som räknas är hur många gånger man tar sig upp igen.
Ja, visst gör det ont,.
Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka? Höljet var ju knoppen hela vintern. Vad är det för nytt, som tär och spränger? Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger. Ja nog är det svårt när droppar faller. Skälvande av ängslan tungt de hänger, klamrar sig vid kvisten, sväller, glider - tyngden drar dem neråt, hur de klänger. Svårt att vara oviss, rädd och delad, svårt att känna djupet dra och kalla, ändå sitta kvar och bara darra - svårt att vilja stanna och vilja falla. Då, när det är värst och inget hjälper, Brister som i jubel trädets knoppar. Då, när ingen rädsla längre håller, faller i ett glitter kvistens droppar glömmer att de skrämdes av det nya glömmer att de ängslades för färden- känner en sekund sin största trygghet, vilar i den tillit som skapar världen.
I'm about to loose my mind
Det är full rulle på dagarna nu. Vi har tenta på området resp/cirk nästa onsdag = vi sitter och pluggar HELA dagarna. Idag börjar jag kvar över 10 så då tänkte jag att jag skulle ta en liten sovmorgon, vilket betyder att jag unnade mig att sova till 8 för att gå upp och läsa igenom ett dokument till ett seminarium som vi har senare idag. Den som sa att läkarprogrammet var ett heltidsarbete ljuger verkligen inte.
I går gick min väska sönder i handtaget för att den vägde för mycket, då hade jag dator, sobotta, och två till mindre böcker. Och det var bara en väska. Det är tur att det är många som vill bli ortopeder för att det kommer verkligen att behövas när denna utbildning är över!
Nu ska jag göra mig i ordning och dra mig mot bilbergska, vi börjar med basgruppsarbete! :)
I går gick min väska sönder i handtaget för att den vägde för mycket, då hade jag dator, sobotta, och två till mindre böcker. Och det var bara en väska. Det är tur att det är många som vill bli ortopeder för att det kommer verkligen att behövas när denna utbildning är över!
Nu ska jag göra mig i ordning och dra mig mot bilbergska, vi börjar med basgruppsarbete! :)
Dag 10: Det här hade jag på mig idag
Tyvärr så orkar jag inte ta en bild på vad jag har på mig idag. Jag har svarta leggings, ljusblå tröja, grå sjal, rosa raggisar och mina älskade uggs :)
Dag 9: Platser jag har besökt.
Förutom otaliga roadtrips inom Sverige har jag även åkt på en roadtrip genom Danmark ner till Tyskland och en genom Norge. Dock räknar jag inte dessa som utlandssemestrar för att det känns som att det krävs en flygresa för att man verkligen ska "åka utomlands".
Min första riktiga utlandssemester påbörjades den 31 Juli 1998 och det var med familjen. Jag kommer ihåg datumet så himla väl eftersom att jag fyller år den 30 Juli och jag var så otroligt spänd hela min födelsedag för att jag visste att vi skulle åka dagen efter. Vi åkte till Kreta, Grekland
2006 åkte vi till Frankrike för att fira mammas och pappas kompisars gemensamma 50-årsdag. Vi landade i Girona i Spanien och sedan åkte vi över gränsen till Frankrike och där bodde vi i en pytteliten och jätte mysig by uppe i bergen.
2008 åkte jag, mamma, Gustav, Kattarina och Jessica till Kreta igen. Denna gång var vi på ett annat ställe bara.
2009 var jag till Alanya, Turkiet med mina tjejer! Och det var min första resa utan familjen.
2010 åkte jag runt som en hottentott. Först, i april, åkte jag och Matilda till London. London är förövrigt min absoluta favoritplats på hela jorden. Det måste utan tvekan vara världens bästa stad och dit kommer jag att åka tillbaka tusen gånger! I början av juni åkte jag med T:s familj i 3 veckor till Torre Vieja i Spanien. Den resan är utan tvekan den bästa resan jag har gjort! I september åkte jag och Jones till Rhodos på en riktig pansionärsresa, och våra ballkongkvällar kommer jag aldrig att glömma!
Mitt drömresemål är Aruba och så fort jag har pengar ska jag åka dit. Sedan vill jag även åka till Miami, Kuba, Mexico, Kina och så vill jag åka på safari i Afrika. Dessa resor är någonting jag ska göra innan jag dör!
Min första riktiga utlandssemester påbörjades den 31 Juli 1998 och det var med familjen. Jag kommer ihåg datumet så himla väl eftersom att jag fyller år den 30 Juli och jag var så otroligt spänd hela min födelsedag för att jag visste att vi skulle åka dagen efter. Vi åkte till Kreta, Grekland
2006 åkte vi till Frankrike för att fira mammas och pappas kompisars gemensamma 50-årsdag. Vi landade i Girona i Spanien och sedan åkte vi över gränsen till Frankrike och där bodde vi i en pytteliten och jätte mysig by uppe i bergen.
2008 åkte jag, mamma, Gustav, Kattarina och Jessica till Kreta igen. Denna gång var vi på ett annat ställe bara.
2009 var jag till Alanya, Turkiet med mina tjejer! Och det var min första resa utan familjen.
2010 åkte jag runt som en hottentott. Först, i april, åkte jag och Matilda till London. London är förövrigt min absoluta favoritplats på hela jorden. Det måste utan tvekan vara världens bästa stad och dit kommer jag att åka tillbaka tusen gånger! I början av juni åkte jag med T:s familj i 3 veckor till Torre Vieja i Spanien. Den resan är utan tvekan den bästa resan jag har gjort! I september åkte jag och Jones till Rhodos på en riktig pansionärsresa, och våra ballkongkvällar kommer jag aldrig att glömma!
Mitt drömresemål är Aruba och så fort jag har pengar ska jag åka dit. Sedan vill jag även åka till Miami, Kuba, Mexico, Kina och så vill jag åka på safari i Afrika. Dessa resor är någonting jag ska göra innan jag dör!
Dag 8: Ett ögonblick
Den 27 december 2010 är en dag jag aldrig kommer att glömma. Det var dagen jag fick bekräftat vad jag skulle göra med resten av mitt liv.
När jag vaknade på morgonen gick jag in på studera.nu för att se om det andra antagningsnbeskedet hade kommit. Det hade det, men jag vågade inte riktigt titta så jag talade om för mig själv att jag inte fick ha några höga förhoppningar och att jag skulle vänta med att titta ett litet tag. Vid 11 väckte jag T, då kunde jag inte hålla mig längre. Så jag öppnade och scrollade ner och där stod det: Läkarprogrammet Örebro universitet ANTAGEN! Sen sprang jag ut till köket där mamma kokade kaffe och skrek: JAG SKA BLI LÄKARE I ÖREBRO! Och så kom alla i familjen springade till köket. Jag grinade för att jag hade kommit in och mamma grinade för att jag skulle flytta! Det var ett ögonblick jag aldrig glömmer!
Och här kommer en alldeles färsk bild på mig. Jag sitter i läkarprogrammets lokaler, i mitt basgruppsrum och ska börja plugga till vår första tenta! Lite suddig bild men den får duga!
När jag vaknade på morgonen gick jag in på studera.nu för att se om det andra antagningsnbeskedet hade kommit. Det hade det, men jag vågade inte riktigt titta så jag talade om för mig själv att jag inte fick ha några höga förhoppningar och att jag skulle vänta med att titta ett litet tag. Vid 11 väckte jag T, då kunde jag inte hålla mig längre. Så jag öppnade och scrollade ner och där stod det: Läkarprogrammet Örebro universitet ANTAGEN! Sen sprang jag ut till köket där mamma kokade kaffe och skrek: JAG SKA BLI LÄKARE I ÖREBRO! Och så kom alla i familjen springade till köket. Jag grinade för att jag hade kommit in och mamma grinade för att jag skulle flytta! Det var ett ögonblick jag aldrig glömmer!
Och här kommer en alldeles färsk bild på mig. Jag sitter i läkarprogrammets lokaler, i mitt basgruppsrum och ska börja plugga till vår första tenta! Lite suddig bild men den får duga!
