Emma

I natt var vi uppe till 5, eller grabbarna grus var uppe till 5 och spelade tv spel medens jag låg bakom dom i soffan och sov. Vi kikade på snabba cash i gårkväll, den är kanske hur bra som helst, och därefter började dom att spela och höll på hela natten!

I morse när jag vaknade vad Ado redan uppe så då åt han och jag frukost och kikade på days och seven heaven så att Tavo och Erik fick sova.

När alla var uppe så skjutsade Erik Tavo till skolan och mig och Ado till min bil. Jag och Ado åkte och fixade massa saker och busade med Armandogullisen en stund. Sedan åkte vi tillbaka till lägenheten och bakade kladdkaka och satt och pratade. Ado är min nya väninna som jag ska umgås med på dagarna, på onsdag ska vi baka bullar och göra hemma-gjord pizza.

Nästan precis när T kom hem åkte jag och hämtade upp pappa. Nu är jones på väg hit så vi ska kika på The last song och myspysa lite. Jag har köpt LAYS, en chipssort som bara finns utomlands och tydligen på Citygross! En kanon-måndag helt enkelt!




Lycka är att heta Emma Persson!

Ända sedan jag skapade denna blogg tycker jag själv att jag har skrivit ganska deppigt väldigt många gånger, och om jag ser tillbaka på  de senaste åren så har jag inte varit lika glad och uppåt som jag har varit tidigare. Eller, jag har varit glad, självklart har jag skrattat hur mycket som helst och varit glad på det sättet. Men ångesten har alltid varit nära till hands, det har funnits oktober ångest, söndagsångest, ensamhetsångest, skolångest och framtidsångest. 

Ja, de senaste åren har varit väldigt tuffa av olika anledningar. 

Och jag skriver inte det här för att konstatera att det har varit tungt, för att jag har inte insett att det har varit så tungt som det har varit med bland annat skolan förstän nu när jag har tid att tänka och vila.

Sedan Juni, slutet av Maj, har jag känt mig glad på riktigt igen, inte bara som ett skal utan hela vägen innifrån. Stressen är för tillfället över, och det är otroligt skönt. Jag tror faktiskt inte att jag har mått så här bra som jag gör nu någon gång under hela mitt liv. Livet ler åt mig och allt känns underbart. Jag känner mig hög på livet, det är verkligen inte likt mig att gå och småle för mig själv åt massor av småsaker. Jag vet inte vad som har hänt med mig men jag mår så fruktansvärt otroligt bra just nu.


Och ja, livet är en gåva, den största gåvan man kan få. Man ska ta vara på all tid man får, göra alla saker man vill och leva varenda minut. För att det är faktiskt så att de människor som fått ut mest av livet är inte de som levt ett helt sekel. Det är de som har levt varenda minut, oavsett hur många år de har levt, som har fått ut mest av livet.


Här lever jag och jones varenda minut på Grekland!

Skrollade igenom bloggen lite grand i går och då kom jag på en jätte rolig sak som jag gör helt omedvetet. I nästan vart enda inlägg avslutar jag med: " Nu ska jag...". Det kanske inte är så väsentligt om man bara läser ett inlägg i taget men om man läser flera stycken så blir det faktiskt ganska irreterande.

Hur som haver, idag börjar min lillebror i ettan på gymnasiet. Jag känner att jag börjar bli som alla gamlingar som säger att tiden går så fort. Jag menar, han har blivit så stor, nästan för stor. Han festar typ varenda helg, är ute mycket längre än mig och så vidare, och det känns jätte konstigt att han är så pass stor så att han vill vara ute länge och festa och ljuga för mamma och pappa. Visserligen så var jag aldrig så, och kommer nog aldrig att bli en festmänniska, men det är ändå min lillebror som faktiskt inte är så liten längre.

 
Norge 2009, syskonkärlek.


Att bero på det här med gamlingar, går tiden fortare när man blir gammal? När man var liten så gick tiden väldigt sakta, det kändes som att ett sommarlov var en livstid men nu är sommarloven över på en blikning. Tiden går kanske fortare ju äldre man blir..



Idag blir det en lugn dag på min första dag av mitt 6 månader långa sommarlov. Jag ska träffa Marie, hämta blommor och gå ut med Tayra och Selma.