Örebroare,.
I torsdags skrev jag på hyreskontraktet för min lilla trea på Tärnvägen i Örebro! Med andra ord blir jag Örebroare den första juli! Det ska bli så jävla roligt att få måla om och pyssla och ha en hel lägenhet som ser precis ut som jag vill ha det, där jag kommer att trivas. Det känns sjukt att det kommer att vara mitt hem. Hemma har alltid varit på min gata i Gävle. Där mamma, pappa och lillebror finns. Jag vet att det kommer bli jätte bra, det känns bara lite ovant att tänka att nu ska jag faktiskt flytta hemifrån. Inte längre bo med familjen, utan ha en egen lägenhet. Jag får ju komma hem när jag vill och dom kommer ju att hälsa på mig jätte ofta. Jag är nog lite ovan med tanken bara.
Och jag har inte allt pluggat lika mycket som jag borde ha gjort idag, vilket betyder att jag just nu har världens jävla tentaångest. Tur att jag har en och en halv vecka på mig i alla fall!
Nu är det gonatt för Emma Persson :)
Spring för livet, om det är dig kärt.
På kvällen så vad jag, Freja, Sophie, David och Patrik på ett möte med kärleksakuten. Jag var väldigt skeptisk till en början men nu tycker jag att det verkar skit kul, så jag funderar till och med om jag ska åka på deras utbildning. Kärleksakuten är en organisation där läkarstudenter pratar om sex och relationer med högstadie/gymnasieelever, typ som sexualupplysning fast man gör det på ett roligare sätt. Jag ska fundera lite till på det för att det verkar väldigt roligt!
Jag kan bara säga en sak, kompis det går bra nu!
Strul,.
Nu håller vi tummarna! PUSSSS
Lägenhet!
Vindarna vänder!
Jag har redan börjat planera lite smått om hur jag vill ha det i lägenheten! Haha, man ska drömma högt! Ena rummet blir ett sovrum, självklart. Köket sitter liksom ihop med vardagsrummet så antingen får det fortsätta att sitta ihop eller så får det andra sovrummet bli ett vardagsrum! ÅH vad underbart det här känns! Äntligen händer det positiva saker i mitt liv :) Nu vill jag springa till IKEA och köpa möbler och greja. Men vi får se hur det blir, förhoppningsvis är den skitbra och då tackar jag ja på en gång!
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH, äntligen vänder det!
It can only get better,.
This is your world, shape it, or someone else will,.
After the hurricane comes the rainbow,.
Vingåker och vårdcentral.

Självklart kom jag inte hem utan ett par nya skor heller! Ett par kilklacksälsklingar till sommaren från TIAMO! Har tyvärr ingen bild på dom heller!
Just nu sitter jag på Capios vårdcentral. Har precis skrivit klart ett reflektionsdokument angående ett patientmöte. Snart ska vi äta lunch och byta om till landstingskläderna. Sedan ska jag tillbringa resten av dagen med min ST-läkare/handledare.
Skolan,.
Idag har vi haft två föreläsningar. Jag lyssnade på halva den första föreläsningen och ingenting på den andra. Jag har märkt att det här med förläsningar inte riktigt är min grej, kan inte koncentrera mig för länge på bara prat och PPT. Det går liksom inte.
Jag har precis ätit lunch och nu ska jag försöka att ta tag i mig själv och plugga lite grand. I morgon ska vi åka till en outlet som ligger rätt nära Örebro och då går nästan en hel pluggdag bort i morgon!
Nu kom mina pluggkompisar tillbaka så nu ska vi sätta igång! :)
Det handlar inte om alla gånger du faller,
Jag tycker, rätt ofta, att livet är orättvist. Jag har en underbar familj, underbara vänner och jag har haft och har fortfarande alla världens möjligheter framför mig. Alla i min omgivning har alltid sagt att det inte finns en enda sak som jag inte kan klara av. Utåt sätt har jag ingenting att klaga på och jag borde inte få tycka att livet är orättvist. MEN, jag har gjort alla rätt man kan göra i livet när man är så ung som mig. Jag har skött skolan, och dessutom varit ganska duktig på det. Jag har jobbat och tjänat ihop mina egna pengar, och dessutom sparat en hel del. Jag har varit EXEMPLARISK på alla sätt och vis. Det tycker jag själv. Så varför ska då just jag utsättas för alla möjliga olika påfrestningar? Jag har bokstavligen talat blivit knuffad ner i det mörkaste hål man kan bli knuffad i OM OCH OM IGEN. Därför tycker jag att livet är orättvist. Jag har aldrig förtjänat det här. Inget utav det.
Å andra sidan är jag imponerad av mig själv. Jag har OM OCH OM igen rest mig upp. Tagit mig igenom all skit och alltid kommit starkare ur det. Jag förstår inte hur jag har klarat av att gå igenom vissa saker men jag har gjort det, och dessutom har jag alltid haft min värdighet kvar. För hur många gånger har jag tappat fästet och flippat? Ingen gång. Även fast jag många gånger har varit mycket nära. Nej, jag är helt enkelt stolt över mig själv. För att jag aldrig har gett upp. Jag vet vem jag är och sedan skiter jag fullständigt i vem andra tror att jag är. En sak är definitivt säker, och det är att jag är tusen gånger starkare än vad jag var förut, och det gör mig imponerad av mig själv. Jag är världens starkaste kvinna, och jag tycker att jag är värd att höra det från mig själv.
Jag antar att det inte räknas hur många gånger man faller. Det som räknas är hur många gånger man tar sig upp igen.
Ja, visst gör det ont,.
Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka? Höljet var ju knoppen hela vintern. Vad är det för nytt, som tär och spränger? Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger. Ja nog är det svårt när droppar faller. Skälvande av ängslan tungt de hänger, klamrar sig vid kvisten, sväller, glider - tyngden drar dem neråt, hur de klänger. Svårt att vara oviss, rädd och delad, svårt att känna djupet dra och kalla, ändå sitta kvar och bara darra - svårt att vilja stanna och vilja falla. Då, när det är värst och inget hjälper, Brister som i jubel trädets knoppar. Då, när ingen rädsla längre håller, faller i ett glitter kvistens droppar glömmer att de skrämdes av det nya glömmer att de ängslades för färden- känner en sekund sin största trygghet, vilar i den tillit som skapar världen.
I'm about to loose my mind
I går gick min väska sönder i handtaget för att den vägde för mycket, då hade jag dator, sobotta, och två till mindre böcker. Och det var bara en väska. Det är tur att det är många som vill bli ortopeder för att det kommer verkligen att behövas när denna utbildning är över!
Nu ska jag göra mig i ordning och dra mig mot bilbergska, vi börjar med basgruppsarbete! :)
Dag 10: Det här hade jag på mig idag
Dag 9: Platser jag har besökt.
Min första riktiga utlandssemester påbörjades den 31 Juli 1998 och det var med familjen. Jag kommer ihåg datumet så himla väl eftersom att jag fyller år den 30 Juli och jag var så otroligt spänd hela min födelsedag för att jag visste att vi skulle åka dagen efter. Vi åkte till Kreta, Grekland
2006 åkte vi till Frankrike för att fira mammas och pappas kompisars gemensamma 50-årsdag. Vi landade i Girona i Spanien och sedan åkte vi över gränsen till Frankrike och där bodde vi i en pytteliten och jätte mysig by uppe i bergen.
2008 åkte jag, mamma, Gustav, Kattarina och Jessica till Kreta igen. Denna gång var vi på ett annat ställe bara.
2009 var jag till Alanya, Turkiet med mina tjejer! Och det var min första resa utan familjen.
2010 åkte jag runt som en hottentott. Först, i april, åkte jag och Matilda till London. London är förövrigt min absoluta favoritplats på hela jorden. Det måste utan tvekan vara världens bästa stad och dit kommer jag att åka tillbaka tusen gånger! I början av juni åkte jag med T:s familj i 3 veckor till Torre Vieja i Spanien. Den resan är utan tvekan den bästa resan jag har gjort! I september åkte jag och Jones till Rhodos på en riktig pansionärsresa, och våra ballkongkvällar kommer jag aldrig att glömma!
Mitt drömresemål är Aruba och så fort jag har pengar ska jag åka dit. Sedan vill jag även åka till Miami, Kuba, Mexico, Kina och så vill jag åka på safari i Afrika. Dessa resor är någonting jag ska göra innan jag dör!
Dag 8: Ett ögonblick
När jag vaknade på morgonen gick jag in på studera.nu för att se om det andra antagningsnbeskedet hade kommit. Det hade det, men jag vågade inte riktigt titta så jag talade om för mig själv att jag inte fick ha några höga förhoppningar och att jag skulle vänta med att titta ett litet tag. Vid 11 väckte jag T, då kunde jag inte hålla mig längre. Så jag öppnade och scrollade ner och där stod det: Läkarprogrammet Örebro universitet ANTAGEN! Sen sprang jag ut till köket där mamma kokade kaffe och skrek: JAG SKA BLI LÄKARE I ÖREBRO! Och så kom alla i familjen springade till köket. Jag grinade för att jag hade kommit in och mamma grinade för att jag skulle flytta! Det var ett ögonblick jag aldrig glömmer!
Och här kommer en alldeles färsk bild på mig. Jag sitter i läkarprogrammets lokaler, i mitt basgruppsrum och ska börja plugga till vår första tenta! Lite suddig bild men den får duga!

Dag 7: Min bästa vän
Jag tänker nämna några saker om mina bästa vänner bara för att ni ska ha en pytteliten susning om vad ni betyder för mig. Jag skriver er i ordning som jag lärde känna er.
Marie, den av mina bästa vänner som jag har känt längst. Jag vet inte riktigt när vi lärde känna varandra men jag var åtminstone väldigt liten, yngre än ett år första gången vi träffades. Marie har den egenskapen att hon kan se rakt igenom mig och vi är så otroligt lika varandra i personlighet och till sättet. När Marie säger att hon förstår mig, då vet jag att hon gör det! Den mest stöttande meningen jag har hört från någon i hela mitt liv kommer från Marie. Det var när hon sa :"Jag kommer inte alltid förstå hur du tänker, och jag kommer att tycka att vissa av de val du gör är idiotiska. Men oavsett hur dumma jag tycker att dina val är, så kommer jag alltid stå bakom dig i vartenda val du gör."
Matilda. Matilda och jag träffades genom att vi bodde 3 dörrar ifrån varandra när vi var små. Mitt starkaste minne från våran uppväxt är från snökaoset i Gävle när Matilda kommer och knackar på våran dörr 8 på morgonen en lördag i alldeles för stora gummistövlar bara för att berätta att det hade snöat. Matilda är som en lillasyster för mig, en person som jag vet alltid kommer att finnas där. Oavsett vilket avstånd det än är mellan oss.
Jessica, är den enda person som jag kan kalla bästis. Vi har gått igenom helvete och himmel med varandra. När jag hade min första livkris, när min farfar dog, var det Jessica som höll mig i handen och sa att allt skullle bli bra. När Mattias blev sjuk var Jessica där. När det verkligen gäller, i livets mest kniviga situationer har Jessica alltid funnits där. Och anledning till att Jessica är min enda bästis är helt enkelt för att vi har gått igenom hela livet tillsammans, från dagis, sexårs, låg/mellan/hög stadie, gymnasiet till nu så har vi alltid haft varandra. Hon är min barndom helt enkel. Även fast vi i många frågor är som natt och dag, så kommer vi alltid att ha varandras hjärtan. Jessica är den person jag ringer när jag har problem, för att hon är den enda som alltid tror att allting löser sig.
Maria, min gudsons mamma. Det finns människor som ställer upp för sina nära och kära. Sedan finns det även människor som ställer upp för helt främmande personer, en av dessa människor heter Maria. Du har räddat hela min familj utan att du ens förstår det. Maria är som min storasyster men samtidigt bästa vän. Finns alltid där, en vuxen person som jag kan berätta allt för utan att förfina det på något sätt.Det finns änglar, och du är en av dom!
Mr T, behöver jag säga nå mer? Den enda personen som vet allt om mig och som kan läsa mig som en bok.
Sanna. Ja, herregud. Vart kom du ifrån? Om det finns högre makter så kan jag i alla fall säga att dom hade gett sig faan på att vi skulle träffas. Och om jag är glad för att dom hade gett sig fan på det. Sanna är den som alltid finns där och när man behöver svar då ska man ringa till henne. Hon är nämligen alltid ärlig. Sanna har aldrig någonsin sagt till mig vad jag vill höra utan hon har sagt sanningen. Jag kan lätt påstå att Sanna är den som har dragit upp mig ur mitt bottenlösa hål många gånger. DREAMTEAM!
Julia, lärde jag känna i somras på Furuvik där vi båda jobbar. Det som är bäst med Julia är att hon skulle aldrig någonsin döma mig. Hon är den personen som istället för att säga "Det där var jävligt dumt gjort" så skulle hon säga "Gjort är gjort. Nu går vi vidare". Jag har aldrig träffat en person som jag verkligen har "klickat" med tills jag träffade Julia. På mindre än 24 timmar visste vi i princip allt om varandra.
You raise me up to more than I can be
Dag 6: Min dag
Ungefär runt nio åkte jag till kliniken för att städa. Efter städningen snabbt in på apoteket för att stå i kö i evigheter. Körde sedan mot ICA där jag köpte turkosa bajspåsar, geléhjärtan och en milkshake. Hem, ut med hunden igen, och sedan morgonmys med Big Bang i sängen! Klippa klor på hund och kanin. Gick bra förutom att kaninfisen började att blöda och jag fick panik, städade även kaninlådan så att hon fick lite rent och fint. Lite mer Big Bang i sängen, lunch och sedan bil mot tågstation för att åka tåg mot uppsala för att ta bussen mot västerås som jag sitter på nu.
Nu ska jag sitta på bussen i cirka en timme till. Sedan ska jag möta upp Sophie på tåget mot Örebro. Buss till mitt crib, äta någonting, duscha och vid elva ska Julia ringa mig :)
Jag längtar redan till nästa helg för att då får jag komma hem, och hemmet är där hjärtat är!
Dag 5: Vad är kärlek?
Oavsett vilken form av kärlek det är så betyder kärlek för mig att man bryr sig väldigt mycket om någon annan. När den personen är ledsen, vill man göra allt för att få den glad. När personen är glad är man glad med den och så vidare. Man skrattar tillsammans och gråter tillsammans.
Att känna kärlek inför en person betyder att man skulle bestiga berg för den personen. Bara för att få se den le.
Att känna kärlek inför en person innebär att man alltid oavsett vad stöttar varandra.
Att känna kärlek inför en person innebär för mig, att man alltid har varandra i vilken situation den än handlar om.
Man är aldrig ensam, utan alltid tillsammans.
Dag 4: Det här åt jag idag.
I dag har jag faktiskt inte hunnit äta så mycket. Jag köpte en french hot dog på pressbyrån i Örebro och en Vitaminwell Antioxidant och så köpte jag en plopp till efterrätt som jag faktiskt inte har hunnit äta än! Det var väl hemskt intressant att veta?
Jag är i alla fall på väg hem nu, mamma har tagit ledigt från jobbet sina sista timmar så hon hämtar mig på stationen i tierp om cirka 13 minuter.
I helgen ska jag ha en underbar helg, det är jag värd!
Idag är jag stark.
Just idag känner jag mig stark. Jag känner mig oövervinnerlig. Jag kan inte längre räkna på mina fingrar alla negativa händelser som har hänt mig de senaste åren och fortfarande gör. MEN jag har klarat allt. Jag har fått skit, tagit emot skit och tillslut alltid rest mig. Tusen gånger starkare än vad jag var innan. Just i dag är en sådan dag när jag känner att hur mycket skit som än kastas på mig så kommer jag alltid att stå rak i ryggen och ha min stolthet kvar. För hur jobbigt än allt har varit, och är, så har jag alltid stått upp för mig själv. Jag har gjort de val jag har tyckt varit bäst för mig. Val som jag kan stå för.
Att ständigt leva med att sakna, är också jobbigt. Jag saknar dig farmor så att mitt hjärta går sönder. Men när jag går sönder, då har jag alltid personer som plockar upp mig och pusslar ihop mig igen. Och just idag är jag inte sönder. Idag är jag hel.
Jag har bestämt mig, och det här är ytterligare ett val jag gör i MITT liv. Vi står som en mur tillsammans, en mur som ingen, och ingenting kan besegra. En mur som är så stark att vilken skit som än kastas mot den så kommer den här muren aldrig att ge vika. Vi är den muren, så länge vi håller ihop.